Musik är livsglädje!
Den här sidan omfattas inte av utgivningsbeviset för www.rum.se
Tradition eller förnyelse? Ja, av detta lägers popularitet att döma så är det inte fel med traditioner. Sedan 1974 har orkesterlägret drivits med ungefär samma upplägg – och ungdomarna tycks älska det!
I samband med jubileet kunde vi med stöd av Längmanska kulturfonden genomföra denna digitala historik och fira extra med en stor konsert på Rimbos kulturscen Opalen.
Lägret samlar barn och ungdomar mellan 11 och ca 20 år som spelar ett orkesterinstrument (blås, stråk, slagverk).
Mycket av historiken bygger på de 14 första åren då Åke Hedbom medverkade som ledare. Han är ännu aktiv som ledare för Järfälla Musikkår och i samtal med honom och hans bror Stig Hedbom, som är instrumentmakare, har vi fått en del namn och årtal. Lägret startades av dåvarande Järfälla musikskola och musikskolan i Upplands-Bro och initiativtagarna var Anders Johansson (rektor i Järfälla msk), Bengt Hedbom (studierektor och ensembleledare i Järfälla msk och far till Åke och Stig) samt Percy Modén (hornist och slöjdlärare i Rimbo). På den tiden höll man två kursveckor. Anders Johansson och Åke Hedbom var kursledare på första kursveckan.
Bengt Hedbom och Percy Modén (Rimbo) höll i
den andra kursveckan. Flera av ledarna på lägret
var utbildade via militärmusiken – en gedigen utbildning där man även behövde spela ett stråkinstrument vilket gjorde att flera av dessa
lärare trakterade många olika instrument inom
både blås och stråk mm. Även gitarr och piano ingick under denna tid, piano fram till för ca 10 år sedan.
Man höll under ett antal år även ett läger på Väddö som framgår av diplomet till höger som ledaren Anders Johansson fick när han för 10:e året ställt upp notställ på Ekebyholm! Han var tillsammans med Åke Hedbom ledare under 14 år på lägret. Lägret på Väddö var en fortsättning på högre nivå, i huvudsak för studenter på musikhögskolan.
De deltagare som återkom för femte året fick diplom – så även nu. Just 2024 hade ingen varit med i 5 år och inga diplom delades ut, däremot hade några varit med längre än så! Nedan några av årets deltagare som varit med ett antal år:
Från vänster till höger: Lotta, Miyako, Sanna, Wilma, Elisa, Noah, Ingmar, Peter och Malte
Sommaren 1974 var jag tolv år och hade just gått
ut sjätte klass.
Jag hade spelat bastuba sedan jag var 10 år. På Kommunala Musikskolan i Järfälla spelade jag
i två olika blåsorkestrar. Den ena leddes av Bengt Hedbom. En legend inom blåsmusiken i Järfälla
som under mer än 50 år ledde musikskolans blåsorkestrar och Järfälla Musikkår.
Bengt Hedbom var också den som ledde blåsorkestern på Ekebyholm. Att spela i orkester
var något som var roligt både av musikaliska och sociala skäl. Jag anar att det var
av de skälen jag valde att åka på mitt första musikläger på Ekebyholms Slott.
Det jag minns är lusten i att få spela tillsammans med likasinnade i en hel vecka. Varje dag och flera gånger om dagen.
Det fanns ett på papper utskrivet schema där jag
vill minnas att varje person hade ett nummer.
På de ställen i schemat man hittade sitt nummer hade man en ensemble att spela i.
Det var blåsorkester en gång på morgonen och en gång på kvällen. Däremellan kunde det vara brassensemble, mindre blåsensembler eller udda ihopsatta ensembler. Mycket tid fanns också
för att spela fotboll på den stora gräsplanen mellan slottet och skolan där alla repetitioner skedde. Boendet och maten är också ett starkt minne. Man delade alltid rum med någon och det var inte alltid någon man kände sedan tidigare. Det gav många nya bekantskaper.
Varje morgon spelades det också revelj. Ett uppdrag som genomfördes enligt ett rullande schema
bland alla som spelade brassinstrument. Även tuba. Alla måltider åts uppe i slottet.
Alltid en speciell känsla att gå uppför den stora trappan, in genom porten och in i matsalen. Det fanns också en kiosk som var öppen på framåt kvällen. Kiosken låg bortom gymnastiksalen, där blåsorkestern repeterade. På andra sidan vägen. Där kunde man med sin lilla veckopeng inhandla
det godis man ville ha.
Jag kom att vara med på kursen på Ekebyholm fyra gånger. En upplevelse och en erfarenhet
som starkt bidrog till att det var musiker jag ville bli. Och det blev jag.
Jag fortsatte i blåsorkestrarna i Järfälla. Gjorde lumpen i Arméns Musikpluton 1982.
Gick på Ingesunds Folkhögskola 1982-1984, sedan på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm 1984-1988.
Därefter har jag jobbat som frilansmusiker i symfoniorkestrar, operahus, i Blåsarsymfonikerna
och turnerat i skolor och folkparker med föreställningar för barn och familjer.
av Per Sjöberg
Tubaist, Konsert- och eventproducent på
Kungliga Musikhögskolan
En annan deltagare under de tidiga åren var oboisten Backa Katarina Eriksson, dotter till en av ledarna och initiativtagarna, Anders Johansson, som också hade kvar ovan diplom från sin far och har tillhandahållit det och några bilder till RUM. Katarina är sedan många år oboeist i Hovkapellet på Kungliga Operan.
Många av deltagarna var barn till musiker och många gick också vidare till en karriär som musiker på olika sätt. Bland andra var bröderna Jonas och Joakim Dominique med (söner till kända musikerna Monika och Carl-Axel) – enligt Åke Hedbom var de under lägret dock mera intresserade av att spela fotboll än att spela instrument! 🙂
Idag jobbar de båda med musik som sångare/musikpedagog (Joakim) och som tonsättare/arrangör och musiker (Jonas).
Vi känner inte till vilka som är med på bilden till höger som vi fått från Katarina.
Några av ledarna de första åren var:
Görgen Rörby och Staffan Karlsson, gitarr
Blås-Björn och Stråk-Björn (båda vid namn Björn Eriksson)
Lars-Gunnar Torsberg, som senare blev rektor i Upplands-Bro, gitarr och kontrabas
Åse Spering, piano (sonen Christian Spering är
känd jazzmusiker)
Kristina Björklund, piano
Stig Blom, Järfälla, klarinett, sax
Nils-Olof Pettersson, Järfälla, klarinett, sax, fiol
och gitarr
T h syns ledaren Bengt Hedbom (1981) Foto av Hilding Tillberg.
Lärare 1976, t v Andreas Johansson, nr 3 från höger Åke Hedbom. Bild från Backa Katarina Eriksson.
Stig Blom, träblåslärare, med deltagaren Dan Tillberg, saxofon. (1981) Foto av Hilding Tillberg.
Vi har inte funnit någon exakt information om när RUM kom med i bilden, men under några år låg det centralt under riksförbundet och deltagar-intaget var rikstäckande. 2006 började distriktskonsulent Helena Martinsson sin tjänst i Stockholmsdistriktet och något år därefter togs det formella kursansvaret över till Stockholmsdistriktet. Lägret var fortfarande – och är än i dag öppet för deltagare från hela landet, om än flertalet kommer från Stockholms
län.
Under pandemin fick vi begränsa antalet deltagare och tog då bara emot deltagare från länet – och det tycks som att den trenden hållit i sig därefter. Det kan också påverkas av att flertalet av senaste årens ledare är bosatta och verksamma i länet.
Vi har dock ett undantag med träblåsläraren Johannes Thorell som varit med längst av alla nuvarande instruktörer och som har sin bas i Örebro.
Vi är riktigt stolta över att denne, sedan 2008 återkommande pedagog även var anlitad på Nobelkonserten i november 2024 på Konserthuset Stockholm och spelade sopransaxofon-solot i Rachmaninovs Symfoniska danser, med den äran!
Efter Åke Hedboms 14 år i rodret kom Mats Sjökvist från Upplands-Bro till Ekebyholm som kursledare 1988. Han hade ett uppehåll 1989 för att sedan vara kursledare 1990-2010!
Han är alltså den som varit ledare allra längst under lägrets historia, drygt 20 år. Det har berättats att han var väldigt bra på att berätta historier, i synnerhet spökhistorier – något som både roade och skrämde en del av de unga lägerdeltagarna – och bor man på ett gammalt anrikt slott förstärks nog effekten en del… Och även Blås-Björn (Björn Eriksson) var uppe på nätterna och skrämde ungarna, svart skynke med kedjor. Det var lite andra tider!
Under denna period skedde också en olycka i parkflygeln, en kille skulle springa till lunch, men när trappan tog slut fanns bara en stängd dörr som hand hoppade rakt in i, så det blev ambulans till sjukhuset.
På denna lekfulla tid hade man också pannkakstävling – en liten tjej utmanade Åke Hedbom. Hon fick i sig 13 stycken, men förlorade…
Från denna period har vi inte så mycket tillgängliga bilder och RUM:s praktiska medverkan i kursen var här ännu begränsad till att ta emot anmälningar, ta in kursavgifter, skriva avtal med de ledare vi fick info om samt betala ut löner.
Efter Mats Sjökvist trädde Håkan Säfvestad in som kursledare under ett antal år fram till 2018. Håkan är brasspedagog i Huddinge kulturskola och aktiv musiker i bland annat Superstar Orchestra.
Därefter tog John Börén från Motala (även han brasspedagog) vid som kursledare 2019 och under pandemiåren under 2020-2021 och nu senast Andreas Forsman, fiol, under 2022-2024, som också spelar i stora sammanhang med kända artister.
Alla tre har dessförinnan medverkat som instrumentalpedagoger ett antal år.
Genom de senaste ca 10-15 åren har vi haft ett fint samarbete med just Huddinge Kulturskola – som även har en stor elevförening ansluten till RUM. Genom Håkan Säfvestad och Johnny Rönnlund (som varit med som slagverkspedagog) har vi fått låna slagverk från Huddinge kulturskola – och många elever därifrån har också deltagit i lägret.
T-shirts beställde på den tiden kursledaren som också hade all kontakt med pedagogerna och skickade info till deltagarna. Med tiden, när rum-konsulenten blivit varm i kläderna och nya kursledare trädde in så gick alltfler administrativa uppgifter över till distriktskonsulenten som mer och mer fungerat som producent för lägret.
Ledarstaben som varit med de senaste åren är förutom Johnny Rönnlund; Emma Strömberg, fiol/viola, Emeli Jeremias, cello/kontrabas, Eirik Steinsvik, brass (sommaren 2024 dock Mats Siggstedt), Kristina Ålåker, flöjt/oboe och vår just nu uthålligaste pedagog Johannes Thorell, träblås, samt Andreas Forsman som kursledare.
Andreas Forsman, Emelie Jeremias, Eirik Steinsvik, Kristina Ålåker, Johnny Rönnlund, Johannes Thorell och Emma Strömberg från 2023 års läger.
Från ca 2008, under perioden under Mats Sjökvists ledning var även Björn Eriksson, flöjt, Andreas Wiik, brass, och Wieland Waninger, slagverk, Ann-Kathrin Wigren, fiol med som pedagoger. Vi saknar uppgift om 2008 års cellopedagog, men ganska snart därefter kom Maria Uusijärvi (numera Harryson-Uusijärvi) med. Andreas drog med sig många blåsare från Köping, där han var verksam pedagog och det var ”en skog med 15-20 flöjter” med då, så det var hyfsad nivå på blåset, men förstås lite obalanserat i stämmorna…
Vi har sett att även vår nutida flöjtpedagog Kristina Ålåker lockar många flöjtister både till Ekebyholm och till vårt andra stora flaggskepp – STORK Höstlovsorkester.
Johannes Thorell berättar också att mycket hade samma utformning då som nu, men det var väldigt långa dagar och extremt långa konserter under veckan och särskilt då sista kvällens interna elevkonsert som höll på till ca 22.30 eller mer och sen var det ju dags för tröjor och spöksaga som Mats alltid läste varje kväll.
Tröjorna är och har alltid varit ett viktigt, stående inslag – på senare år har färgen på tröjorna fått en större betydelse – tidigare år var de enligt hörsägen alltid vita – numera spekuleras det innan tisha-utdelningen vilken färg det ska bli. Det som är evigt är att i stort sett alla elever skriver autografer och hälsningar på ryggarna på varandras t-shirts sista dagen – här några exempel från senare år:
I samband med 50-årsjubileet höll vi en offentlig konsert i Rimbos fina konsertsal, Opalen, med toppenfin, justerbar akustik. Här några bilder från en väldigt lyckad konsert fylld med rörda föräldrar och kanske några från samhället. En liten teaser gjordes också i Rimbo Centrum.
